Så jävla less
Ja, rubriken säger väl det mesta. Jag är så jävla less på allting, på alla människor runt omkring mig. Hur mycket skit ska jag orka ta? Känns som att folk runt omkring bara kastar skit på mig hela tiden. Och jag bara står där rakt upp och ner och säger ingenting, bara låter dem göra det. Allting som händer är tydligen mitt fel? Hur fan gick det till? Jag som alltid har ställt upp för alla. Jag som är genom snäll rakt igenom, faktiskt. Men visst, tiden har gjort mig bittrare. Och självklart blir jag mer bitter när jag känner att jag hela tiden ger och ger men aldrig får någonting tillbaka. Jag har två vänner som jag känner att jag verkligen måste släppa. Och jag vill inte släppa någon av dem egentligen eftersom de båda är mina barndomsvänner. Men vi vandrar inte längre på samma stig och så är det bara. Och jag orkar inte kämpa för någon som struntar fullständigt i mig. Vad ska jag göra det för? Vad får jag ut av det, mer än att jag känner mig som en dålig människa? Även fast jag är så jävla bra. Jag är en sån jävla bra människa, vän, flickvän, dotter, anställd osv...men varför känns det då som att det är väldigt få som ger mig den uppskattningen som jag anser att jag är värd efter all tid och energi jag lagt ner på folk i min närhet?
En utav dessa två vänner har jag inte växlat en enda ord med sen i somras. Hon har inte hört av sig (som vanligt) óch jag har ocklså slutat höra av mig eftersom hon inte har tid för mig längre och hellre vill vara ute och supa 6 dagar i veckan. Och jag har alltid funnits där för henne, även när hon kommit och gått. Varenda gång har jag tagit emot henne med öppna armar. Men det har förändrats nu. Om hon helt plötsligt skulle komma på att "oj, jag vill nog vara med agnes för en gångs skull" så skulle det bli ett nej. För jag kan inte bara dela ut chanser hela tiden som ett tidningsbud delar ut tidningar. Jag är bara mänsklig. Och denna andra vän...ja, vart ska man börja. Även en barndomsvän som jag har så många roliga minnen med. När vi började gymnasiet så hörde jag av mig varenda dag i flera månader men hon ville aldrig ses, hade aldrig tid. Alltid var det något annat. Och hon har inte hört av sig till mig EN ENDA gång sen gymnasiet började. Alla gånger vi setts sen dess är för att jag har hört av mig. Och nu är det tydligen mitt fel att vi aldrig ses och hon är sur på mig av den anledningen...? Orkar inte bry mig längre och orkar inte lägga ner mer energi.
Aja nu har jag fått skriva av mig :) hate girls.
En utav dessa två vänner har jag inte växlat en enda ord med sen i somras. Hon har inte hört av sig (som vanligt) óch jag har ocklså slutat höra av mig eftersom hon inte har tid för mig längre och hellre vill vara ute och supa 6 dagar i veckan. Och jag har alltid funnits där för henne, även när hon kommit och gått. Varenda gång har jag tagit emot henne med öppna armar. Men det har förändrats nu. Om hon helt plötsligt skulle komma på att "oj, jag vill nog vara med agnes för en gångs skull" så skulle det bli ett nej. För jag kan inte bara dela ut chanser hela tiden som ett tidningsbud delar ut tidningar. Jag är bara mänsklig. Och denna andra vän...ja, vart ska man börja. Även en barndomsvän som jag har så många roliga minnen med. När vi började gymnasiet så hörde jag av mig varenda dag i flera månader men hon ville aldrig ses, hade aldrig tid. Alltid var det något annat. Och hon har inte hört av sig till mig EN ENDA gång sen gymnasiet började. Alla gånger vi setts sen dess är för att jag har hört av mig. Och nu är det tydligen mitt fel att vi aldrig ses och hon är sur på mig av den anledningen...? Orkar inte bry mig längre och orkar inte lägga ner mer energi.
Aja nu har jag fått skriva av mig :) hate girls.
