2. Min första kärlek
Haha, ja...det beror ju helt på hur man ser det. Var ju kär redan på dagis och i samma kille genom hela låg och mellanstadiet (men han var aldrig kär i mig dock haha). Men det kanske inte räknas? Efter det, när jag var runt..11-12 så blev jag kär i min kompis kusin. Men det kanske inte heller räknas, jag vet inte. Vi var ju så små, och allt var så lätt. Var nog inte kär på riktigt. Känns inte direkt så iallafall när jag ser tillbaka på det nu när jag väl har ett förh¨ållande och har haft det ett tag nu.
Men ja, blev tillsammans med honom innan jag ens hade träffat honom hahaha! Och då var jag helt plötsligt kär i honom. En människa jag inte kände. Ja, herregud...
Jaja, vi träffades, var tillsammans i typ två månader, men vi umgicks mer som kompisar, vi var ju trots allt bara 12 år. Det där är en lång historia.
Men vi var tillsammans och gjorde slut, on and off hela tiden i ca 2 år. Det kunde gå ett halvår utan att vi hade någon kontakt alls för att sedan träffas igen (genom min kompis såklart) och så blev någon utav oss kära igen, började umgås jätte mycket och slutligen - tillsammans igen. Så höll det på sådär. Och varenda gång slutade det med att han var otrogen mot mig. Så den fjärde gången då vi nääästan höll på att bli tillsammans igen var 2007, men sen sa jag att jag aldrig kommer kunna lita på honom igen och det var det. Sen dess har jag inte träffat honom och han har flickvän och jag har pojkvän. Men gud, vilken underbar vänskap vi hade. Vi skrattade hela tiden!
Men det som jag räknar som min första kärlek är andreas som jag blev kär när jag var 16 år. Vi gick i samma högstadieskola. Var jättekär i honom i 6an, vilket alla andra tjejer var också. Dock var han inte kär i någon av oss. Ja, vi pratade aldrig, umgicks aldrig. Vi var så olika, han var en av de "tuffa" gänget. Och jag och min kompis klassades som konstiga och töntiga och ingen ville prata med oss, förutom när man skulle säga dumma saker. Han och hans gäng retade/mobbade oss en hel del, jag hatade honom. Men sen i nian när min stil började ändras och ansågs som mer "normal" så börjhade jag umgås en hel del med bara massa folk från min parallelkalss (som även andreas gick i) så vi började träffas tillsammans med gemensamma vänner och reda då blev jag lite intresserad av honom. Detta är en lång historia så orkar inte dra allting där emellan som hände INNAN vi blev tillsammans. Men jag var verkligen så kär i honom så jag varken kunde äta eller dricka eller sköta mina studier. Den 30/4- 2010 blev vi äntligen tillsammans efter mycket om och men.
Här är den första pussbilden på oss, den är tagen någon vecka innan vi blev tillsammans.
Och denna bild är tagen igår, haha!
Men ja, blev tillsammans med honom innan jag ens hade träffat honom hahaha! Och då var jag helt plötsligt kär i honom. En människa jag inte kände. Ja, herregud...
Jaja, vi träffades, var tillsammans i typ två månader, men vi umgicks mer som kompisar, vi var ju trots allt bara 12 år. Det där är en lång historia.
Men vi var tillsammans och gjorde slut, on and off hela tiden i ca 2 år. Det kunde gå ett halvår utan att vi hade någon kontakt alls för att sedan träffas igen (genom min kompis såklart) och så blev någon utav oss kära igen, började umgås jätte mycket och slutligen - tillsammans igen. Så höll det på sådär. Och varenda gång slutade det med att han var otrogen mot mig. Så den fjärde gången då vi nääästan höll på att bli tillsammans igen var 2007, men sen sa jag att jag aldrig kommer kunna lita på honom igen och det var det. Sen dess har jag inte träffat honom och han har flickvän och jag har pojkvän. Men gud, vilken underbar vänskap vi hade. Vi skrattade hela tiden!
Men det som jag räknar som min första kärlek är andreas som jag blev kär när jag var 16 år. Vi gick i samma högstadieskola. Var jättekär i honom i 6an, vilket alla andra tjejer var också. Dock var han inte kär i någon av oss. Ja, vi pratade aldrig, umgicks aldrig. Vi var så olika, han var en av de "tuffa" gänget. Och jag och min kompis klassades som konstiga och töntiga och ingen ville prata med oss, förutom när man skulle säga dumma saker. Han och hans gäng retade/mobbade oss en hel del, jag hatade honom. Men sen i nian när min stil började ändras och ansågs som mer "normal" så börjhade jag umgås en hel del med bara massa folk från min parallelkalss (som även andreas gick i) så vi började träffas tillsammans med gemensamma vänner och reda då blev jag lite intresserad av honom. Detta är en lång historia så orkar inte dra allting där emellan som hände INNAN vi blev tillsammans. Men jag var verkligen så kär i honom så jag varken kunde äta eller dricka eller sköta mina studier. Den 30/4- 2010 blev vi äntligen tillsammans efter mycket om och men.
Här är den första pussbilden på oss, den är tagen någon vecka innan vi blev tillsammans.
Och denna bild är tagen igår, haha!