kan inte sova...igen
Gud vad jag har fått svårt att sova på nätterna! det är ju perfekt nu veckan innan skolan börjar...
Hur som helst, jag ligger här i min säng och funderar lite över livet, haha.
Och det är en sak som är så läskig. Har tänkt på det rätt länge nu. Min vän felicia...asså det är så sjukt! men det känns verkligen som om det var ödet att vi träffades. Att det typ redan var bestämt.
Första dagen i ettan, i klassrummet så satt felicia på den den ena sidan av bordet och jag på andra. Vi satt mitt emot varandra, och jag minns att jag fick dåliga vibbar av henne att hon nästan skrämde mig på något sätt. Det kändes som att hon läste av hela mig såfort vi fick ögonkontakt, som att hela mitt liv typ spelades upp för henne, som om hon redan visste allt om mig. "vilket freak" tänkte jag, haha nej kanske inte riktigt så..
Det dröjde kanske två-tre veckor innan vi fick kontakt, och vi klickade på en gång då. Vi var så lika, vi är så lika. Hon känns nästan som en kopia av mig. Skit läskigt! Hon är verkligen den enda av mina kompisar som jag känner är den enda som alltid tycker som jag, tänker som jag, känner som jag och förstår mig utan och innan. Vi kan liksom alltid typ känna vad den andra känner. Och felicia är även den vän jag skulle kunna tänka mig att ha med mig i alla lägen. Hade jag varit av det motsatta könet så hade jag varit så galet kär i henne så det är inte sant! Och det är så skönt med henne för vi ses väldigt sällan utanför skolan, men vi är fortfarande lika tajta. När vi väl ses så är det som vi im att vi aldrig någonsin hade gjort något annat än att vara med varandra. Varje dag jag spenderar med felicia blir till ett minne, även om vi inte gör något speciellt. Det känns som att jag har känt henne hela livet. Och jag tror att även om vi inte hade börjat i samma klass så hade vi säkert lärt känna varandra ändå, förr eller senare. Hon är helt underbar, det går inte att förklara! är så glad över att jag har lärt känna henne!
Hur som helst, jag ligger här i min säng och funderar lite över livet, haha.
Och det är en sak som är så läskig. Har tänkt på det rätt länge nu. Min vän felicia...asså det är så sjukt! men det känns verkligen som om det var ödet att vi träffades. Att det typ redan var bestämt.
Första dagen i ettan, i klassrummet så satt felicia på den den ena sidan av bordet och jag på andra. Vi satt mitt emot varandra, och jag minns att jag fick dåliga vibbar av henne att hon nästan skrämde mig på något sätt. Det kändes som att hon läste av hela mig såfort vi fick ögonkontakt, som att hela mitt liv typ spelades upp för henne, som om hon redan visste allt om mig. "vilket freak" tänkte jag, haha nej kanske inte riktigt så..
Det dröjde kanske två-tre veckor innan vi fick kontakt, och vi klickade på en gång då. Vi var så lika, vi är så lika. Hon känns nästan som en kopia av mig. Skit läskigt! Hon är verkligen den enda av mina kompisar som jag känner är den enda som alltid tycker som jag, tänker som jag, känner som jag och förstår mig utan och innan. Vi kan liksom alltid typ känna vad den andra känner. Och felicia är även den vän jag skulle kunna tänka mig att ha med mig i alla lägen. Hade jag varit av det motsatta könet så hade jag varit så galet kär i henne så det är inte sant! Och det är så skönt med henne för vi ses väldigt sällan utanför skolan, men vi är fortfarande lika tajta. När vi väl ses så är det som vi im att vi aldrig någonsin hade gjort något annat än att vara med varandra. Varje dag jag spenderar med felicia blir till ett minne, även om vi inte gör något speciellt. Det känns som att jag har känt henne hela livet. Och jag tror att även om vi inte hade börjat i samma klass så hade vi säkert lärt känna varandra ändå, förr eller senare. Hon är helt underbar, det går inte att förklara! är så glad över att jag har lärt känna henne!
