Hem till mamma
Har packat ihop mina saker nu och ska hem till mamma eftersom jag bott hos min pappa nu i ca två veckor.
Känns som att någonting konstigt håller på att hända med mig, känner mig liksom...halv. Som om någonting saknas men jag vet inte vad. Eller som om jag har tappat/förlorat någonting.
När jag väl tänker efter så kanske det inte är så konstigt, jag menar... mina närmsta tjejkompisar, som jag var jätte tajta med förut, träffar jag knappt längre. Sist jag träffade Nicole tillexempel var ungefär en månad sen. Och det är lång tid för mig eftersom att vi knappt var ifrån varandra en dag förut, tidigare i år. Och malin...vart fan är du? Jag saknar dig mer för varje dag. Malin, min bästa vän. Dig har jag heller knappt träffat eller pratat med på snart en månad också. Och nu mår jag skit, jag har kommit till ännu en punkt i livet där allt bara är dåligt och jag kan inte se klart. Det känns som att allt är suddigt. Jag behöver vägledning, jag behöver ER vägledning. Jag vill ha er där vid min sida genom mina tuffaste tider så som jag har haft nu den senaste tiden. JAg vet att det som hände mellan oss tidigare förstörde en del. för sedan dess har jag knappt umgåtts med någon utav er. Och jag vet inte ens varför. Det har bara blivigt så av sig själv och jag är ledsen för det.
Och felicia, jag är tacksam till tusen för igår. För att du tog dig tid att träffa mig. Jag vet inte vad som hände med mig igår. Men felicia, när du klev ut ur bilen och gick fram emot mig, när du kramade om mig, då försvann allt. Allt. Varenda dålig känsla och tanke var som bort blåst och jag glömde nästan varför jag hade haft mina ångest attacker och varför jag hade gråtit så mycket innan. Jag vet att det bara var ca 5 minuter som vi träffades, men de fem minuterna gjorde så mycket skillnad för mig. De betydde så mycket. Tack mitt hjärta! <3
Känns som att någonting konstigt håller på att hända med mig, känner mig liksom...halv. Som om någonting saknas men jag vet inte vad. Eller som om jag har tappat/förlorat någonting.
När jag väl tänker efter så kanske det inte är så konstigt, jag menar... mina närmsta tjejkompisar, som jag var jätte tajta med förut, träffar jag knappt längre. Sist jag träffade Nicole tillexempel var ungefär en månad sen. Och det är lång tid för mig eftersom att vi knappt var ifrån varandra en dag förut, tidigare i år. Och malin...vart fan är du? Jag saknar dig mer för varje dag. Malin, min bästa vän. Dig har jag heller knappt träffat eller pratat med på snart en månad också. Och nu mår jag skit, jag har kommit till ännu en punkt i livet där allt bara är dåligt och jag kan inte se klart. Det känns som att allt är suddigt. Jag behöver vägledning, jag behöver ER vägledning. Jag vill ha er där vid min sida genom mina tuffaste tider så som jag har haft nu den senaste tiden. JAg vet att det som hände mellan oss tidigare förstörde en del. för sedan dess har jag knappt umgåtts med någon utav er. Och jag vet inte ens varför. Det har bara blivigt så av sig själv och jag är ledsen för det.
Och felicia, jag är tacksam till tusen för igår. För att du tog dig tid att träffa mig. Jag vet inte vad som hände med mig igår. Men felicia, när du klev ut ur bilen och gick fram emot mig, när du kramade om mig, då försvann allt. Allt. Varenda dålig känsla och tanke var som bort blåst och jag glömde nästan varför jag hade haft mina ångest attacker och varför jag hade gråtit så mycket innan. Jag vet att det bara var ca 5 minuter som vi träffades, men de fem minuterna gjorde så mycket skillnad för mig. De betydde så mycket. Tack mitt hjärta! <3