agneszielfeldt

Har blivit sjuk...satan. Blir sjuk första skoldagen, starkt jobbat. Är helt ensam nu också, både pappa och rebecka har åkt ifrån mig. Jag har så tråkigt och andreas vägrar komma hit...forever alone.
aja, ska väl kolla på true talent nu, alldeles ensam och eländig haha.
Idag är ingen bra dag. Finns inget mer att säga, adjö

Jag och pappa siitter och kollar på ice age 2 just nu! Så himla rolig och härlig film!
När  andreas kommit hem ska jag träffa honom.

Och imorgon är det tydligen entourage som gäller! Trevligt! Så får mitt slut på sommarlovet bli

PUSSSSSSS hejdå

Jag kollade min mail igår innan jag skulle sova. I början av augusti så kände jag att nä, nu är det vrkligen på hög tid att skaffa sig ett jobb. Så var inne på arbetsförmedlingen och sökte lite olika jobb. Varav två utav dem var inom dans, fast jag tänkte liksom "jag har inte en chans men jag förlorar inget på att försöka" och så hade jag fått svar igår. Så ska förhoppningsvis på jobbintervju den 16:e eller 17:e september. Jag vet inte riktigt, tror det har blivit något missförstånd angående datumen, men vi får se.
Är hur som helst jätte nervös! har drömt mardrömmar hela natten, där gick allt fel som kan gå fel om man är en danslärare. Aja, tänker iallafall träffa henne och sen får vi väl se vart det leder. Men gud vad chockad jag blev! Trodde inte att jag skulle få ett svar, och absolut inte ett svar där dem skrev att de ville träffa mig!

Och om de inte blir något så får det väl bli mcdonalds, haha! Där får alltid unga snygga tjejer jobb, har jag hört...hmm
Aja, det är en merit faktiskt att ha jobbat där, för det tyder på att man är stresstålig. Och jag är ju i väääldigt stort behov av pengar! Med tanke på allt jag vill ha och planerat att göra.

Gud vad jag har fått svårt att sova på nätterna! det är ju perfekt nu veckan innan skolan börjar...
Hur som helst, jag ligger här i min säng och funderar lite över livet, haha.

Och det är en sak som är så läskig. Har tänkt på det rätt länge nu. Min vän felicia...asså det är så sjukt! men det känns verkligen som om det var ödet att vi träffades. Att det typ redan var bestämt.
Första dagen i ettan, i klassrummet så satt felicia på den den ena sidan av bordet och jag på andra. Vi satt mitt emot varandra, och jag minns att jag fick dåliga vibbar av henne att hon nästan skrämde mig på något sätt. Det kändes som att hon läste av hela mig såfort vi fick ögonkontakt, som att hela mitt liv typ spelades upp för henne, som om hon redan visste allt om mig. "vilket freak" tänkte jag, haha nej kanske inte riktigt så..
Det dröjde kanske två-tre veckor innan vi fick kontakt, och vi klickade på en gång då. Vi var så lika, vi är så lika. Hon känns nästan som en kopia av mig. Skit läskigt! Hon är verkligen den enda av mina kompisar som jag känner är den enda som alltid tycker som jag, tänker som jag, känner som jag och förstår mig utan och innan. Vi kan liksom alltid typ känna vad den andra känner. Och felicia är även den vän jag skulle kunna tänka mig att ha med mig i alla lägen. Hade jag varit av det motsatta könet så hade jag varit så galet kär i henne så det är inte sant! Och det är så skönt med henne för vi ses väldigt sällan utanför skolan, men vi är fortfarande lika tajta. När vi väl ses så är det som vi im att vi aldrig någonsin hade gjort något annat än att vara med varandra. Varje dag jag spenderar med felicia blir till ett minne, även om vi inte gör något speciellt. Det känns som att jag har känt henne hela livet. Och jag tror att även om vi inte hade börjat i samma klass så hade vi säkert lärt känna varandra ändå, förr eller senare. Hon är helt underbar, det går inte att förklara! är så glad över att jag har lärt känna henne!

Så därför sitte rjag uppe nu...är egentligen trött men det går inte att sova. som vanligt.

Haha jag skoja ju bara! såklart...
vill inte alls gå ut med min blogg. Fy i helvete, den här är bara för mig!
Och vill inte att fler ska veta om den än de som redan vet dårå.
Vill kunna skriva vad fan jag vill i min blogg utan att behöva tänka på alla andra hela tiden.

Nu ska jag klä på mig och gå och köpa pizza! så jävla gott! Bästa bakismaten <3

Okej jag hittade de andra, så jag lägger väl ut dem också då.

Har länge funderat över hur jag vill göra med min blogg, vill jag skriva ofta eller inte, mycket eller lite, vill jag att många ska veta om den eller inte.
Har alltid haft en tanke om att den här bloggen är en blogg som jag bara kanske vill skriva av mig i någon gång, och att inte särskilt många ska veta om den.

Men samtidigt känner jag att jag vill förmedla någonting med min blogg, något som är viktig för mig och för andra.
Jag älskar att hjälpa människor och jag känner att jag kanske ska satsa på att öppna upp mig lite och berätta om olika händelser och känslor, tankar och även berätta alla olika stadier och hur jag gjorde för att det skulle bli bättre. Någon kanske har samma känslor, eller mår lika dåligt nu som jag gjorde för två år sedan, 1½ år sen, ett år sen, ett halvår sen osv. Jag är ändå en väldigt klok och förstående människa och har lätt för att sätta mig in i folks situationer och förstå dem och även förstå mig själv. Har ett tankesätt som kanske inte är särskilt vanligt för en artonåring. Kanske borde utnyttja det till något som är bra?


aja, nog om det för tillfället. Jag tänkte gå och sola nu, var så länge sen, och all min färg från grekland försvann ju fyra dagar efter jag kom hem haha. Hoppas på att få med mig min syster bara...

jag och johanna samma dag som jag fick ta av min tandställning,
kommer ihåg hur glad jag var den dagen! haha

jag hittade precis två dikter som jag skrev innan jag åkte till grekland för en månad sen.



Jag kommer att sakna dig
Ja, visst kommer jag det
Jag kommer att tänka på dig
Ja, minst varje minut
När jag befinner mig på en öde ö
och regnet slår mot båtens kapell
Är som mina tårar av saknad
När jag ligger på stranden
Hettan gassande mot min kropp
Lika intensiv som min längtan
Med mina solbrända ben, med mitt solblekta hår
Ja, visst kommer det att vara dig som mina tankar till går.

Haha oj, vad poetisk man är då! Den här skrev jag när jag skulle vara borta från
andreas i två veckor, först ut med båten och sen grekland och saknade honom jätte mycket.


Jag kan inte bestämma mig
Vem är jag?
Hur mår jag?
Vad vill jag?
Jag kan inte bestämma mig, Vem är denna person jag varje dag ser i spegeln? Vem är denna person jag ständigt ser foton på? Denna person som är så kusligt lik mig, som känns så nära men så långt bort, denna person som jag tappar bort gång på gång för att sedan finna igen. Och sedan tappa bort. Denna person som jag sträcker ut en välkomnande hand åt, vill ta emot henne. Men hon velar, tvekar. Denna person som tar ett stadigt tag om min hand för att sedan släppa lika fort som hon tog emot mig. Denna person jag ofta ser. Denna person jag ofta försöker komma ikapp. Denna eviga jakt. Denna eviga kamp. Men kanske vill hon inte ha mig längre, kanske flyr hon från mig för att säga att jag inte längre är som hon.
Kanske måste jag helt enkelt lämna den jag en gång var bakom mig. Istället för att försöka vara någon jag inte längre är. Kanske måste jag bara kolla lite närmare i spegel för att se att det även finns en till flicka där.
Ett nu istället för ett då.

Okej, den här är väldigt personlig. Så här har jag mer eller mindre känt mig i ungefär ett år nu, från och till. Vilsen i mig själv liksom. Så jag satte mig bara med pennan och pappret och bara skrev av mig lite. HAr fler dikter jag kan dela med mig av senare, men måste hitta dem först. höhö.

PEACE OUT!