Måste skriva av mig
Är så irriterad så jag måste bara få avreagera mig lite..
Tidigare idag så skrev jag ett inlägg på facebook där det stod "Jävla killar som ropar efter en hela tiden, ibland är det jobbigt att vara snygg..och jag heter inte tjejen, jag har ett namn, så ni vet." Och jag skrev det för att det, under loppet av 25 minuter var 3 olika gäng med killar som hade ropat efter mig när jag var påväg hem. Och de som känner mig vet att jag inte är någon särskilt seriös människa och skulle aldrig skriva något sånt där och vara allvarlig, jag må dock ha bra självförtroende sometimes men skulle aldrig låta det stiga mig åt huvudet. Har aldrig sett mig själv som en "as snygg brud" men har alltid sett mig själv som okej, jag har accepterat hur jag ser ut, att det är den här kroppen och utseendet jag har och jag kan inte ändra på det och lärt mig tycka om det istället för att hata det. Jag ska ändå leva med den här kroppen minst 60 år till (förhoppningsvis) så då är det lika bra att tycka om den. Högmod är inte min grej. Och så får jag en kommentar, av en kille i min skola där han skrivit "på en skala 1-10 så skulle jag säga du är en 1a, så tro inte att du är så jävla snygg, blir trött på brudar som dig, som tror dom är något som dem är så långtlångt ifrån" eeeh, okej? Vad ville han få ut utav detta? Jag känner inte honom och han känner inte mig? Vi har aldrig ens växlat ett ord med varandra. Han vet ingenting om mig, men ändå så sitter han bakom dataskärmen och dömer mig och "brudar som du" vad menar han med det? brudar som mig? jaha...okej, och hur är man då? Det vet han ju inte ens själv eftersom han inte känner mig och aldrig gjort. Okej att han tycker att jag är ful, kunde inte bry mig mindre, har inga problem med att ta kritik. Men det är sättet han säger det på. För det första att han uttrycker sig som om hans åsikt gäller alla, bara för att han tycker jag inte ser bra ut så tycker ingen det. Bara för att han säger att jag är ful så är jag det. Sorry man, but i think i'm beautiful, isn't that a good thing? Isn't it good to be happy with yourself? Vad hände? När blev det fel att tycka om sig själv? Personligen har jag alltid sett upp till folk som är nöjda med sig själva. Och som sagt, var inte särskilt seriös i det där inlägget. Skulle aldrig kunna bli sådär, tycka att jag är skitsnygg och tro att alla tycker som jag och att alla vill ha mig och står på kö bakom mig. Aldrig. Det är inte jag.
Och för det andra det sista han skrev "blir trött på brudar som dig, som tror att dem är något som dem är långtlångt ifrån" BRUDAR SOM MIG?!?!?!?! BRUDAR.SOM.MIG. Ja, hejhej agnes heter jag och haft dåligt självförtroende hela mitt liv och hatat min kropp så mycket att jag försökte förändra hela mig själv och rasade ner i vikt och har kämpat sen jag var tolv år med att försöka tycka om mig själv. Mitt mål ha varit att kunna kolla mig i spegeln en dag och tänka "agnes, du är vacker" och när jag väl lyckats ta mig dit, ja då är det självklart någon som ska komma och säga att man är ful, så typiskt. Ett misslyckat försökt att ta ner mig igen. Så snälla säg mig, brudar som mig...hur är dem? Starka? har självfötroende? kämpar? I varje dag i ett halvår fick jag mail från främmande människor som skrev hur ful jag var, hur äcklig jag var, och bad mig ta livet av mig och att ingen skulle bry sig om jag gjorde det och att världen trotts allt skulle vara bättre utan sånna som mig. Sånna som mig? Vadå, människor? Det var en tid jag inte ens kunde åka in till stan utan att någon hoppade på mig på olika sätt, antingen verbalt eller fysiskt. Pågrund utav hur jag såg ut. Det ansågs inte vara normalt, jag stack ju ut för mycket. Men allt detta hat och alla dessa fördomar vände jag till något bra och jag valde att låta det göra mig stark istället för svag.
Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till i detta inlägg, men antagligen att man inte ska döma folk innan man varit i deras skor (eller vad man nu säger) kom ihåg det, gott folk! Godnatt!
Tidigare idag så skrev jag ett inlägg på facebook där det stod "Jävla killar som ropar efter en hela tiden, ibland är det jobbigt att vara snygg..och jag heter inte tjejen, jag har ett namn, så ni vet." Och jag skrev det för att det, under loppet av 25 minuter var 3 olika gäng med killar som hade ropat efter mig när jag var påväg hem. Och de som känner mig vet att jag inte är någon särskilt seriös människa och skulle aldrig skriva något sånt där och vara allvarlig, jag må dock ha bra självförtroende sometimes men skulle aldrig låta det stiga mig åt huvudet. Har aldrig sett mig själv som en "as snygg brud" men har alltid sett mig själv som okej, jag har accepterat hur jag ser ut, att det är den här kroppen och utseendet jag har och jag kan inte ändra på det och lärt mig tycka om det istället för att hata det. Jag ska ändå leva med den här kroppen minst 60 år till (förhoppningsvis) så då är det lika bra att tycka om den. Högmod är inte min grej. Och så får jag en kommentar, av en kille i min skola där han skrivit "på en skala 1-10 så skulle jag säga du är en 1a, så tro inte att du är så jävla snygg, blir trött på brudar som dig, som tror dom är något som dem är så långtlångt ifrån" eeeh, okej? Vad ville han få ut utav detta? Jag känner inte honom och han känner inte mig? Vi har aldrig ens växlat ett ord med varandra. Han vet ingenting om mig, men ändå så sitter han bakom dataskärmen och dömer mig och "brudar som du" vad menar han med det? brudar som mig? jaha...okej, och hur är man då? Det vet han ju inte ens själv eftersom han inte känner mig och aldrig gjort. Okej att han tycker att jag är ful, kunde inte bry mig mindre, har inga problem med att ta kritik. Men det är sättet han säger det på. För det första att han uttrycker sig som om hans åsikt gäller alla, bara för att han tycker jag inte ser bra ut så tycker ingen det. Bara för att han säger att jag är ful så är jag det. Sorry man, but i think i'm beautiful, isn't that a good thing? Isn't it good to be happy with yourself? Vad hände? När blev det fel att tycka om sig själv? Personligen har jag alltid sett upp till folk som är nöjda med sig själva. Och som sagt, var inte särskilt seriös i det där inlägget. Skulle aldrig kunna bli sådär, tycka att jag är skitsnygg och tro att alla tycker som jag och att alla vill ha mig och står på kö bakom mig. Aldrig. Det är inte jag.
Och för det andra det sista han skrev "blir trött på brudar som dig, som tror att dem är något som dem är långtlångt ifrån" BRUDAR SOM MIG?!?!?!?! BRUDAR.SOM.MIG. Ja, hejhej agnes heter jag och haft dåligt självförtroende hela mitt liv och hatat min kropp så mycket att jag försökte förändra hela mig själv och rasade ner i vikt och har kämpat sen jag var tolv år med att försöka tycka om mig själv. Mitt mål ha varit att kunna kolla mig i spegeln en dag och tänka "agnes, du är vacker" och när jag väl lyckats ta mig dit, ja då är det självklart någon som ska komma och säga att man är ful, så typiskt. Ett misslyckat försökt att ta ner mig igen. Så snälla säg mig, brudar som mig...hur är dem? Starka? har självfötroende? kämpar? I varje dag i ett halvår fick jag mail från främmande människor som skrev hur ful jag var, hur äcklig jag var, och bad mig ta livet av mig och att ingen skulle bry sig om jag gjorde det och att världen trotts allt skulle vara bättre utan sånna som mig. Sånna som mig? Vadå, människor? Det var en tid jag inte ens kunde åka in till stan utan att någon hoppade på mig på olika sätt, antingen verbalt eller fysiskt. Pågrund utav hur jag såg ut. Det ansågs inte vara normalt, jag stack ju ut för mycket. Men allt detta hat och alla dessa fördomar vände jag till något bra och jag valde att låta det göra mig stark istället för svag.
Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till i detta inlägg, men antagligen att man inte ska döma folk innan man varit i deras skor (eller vad man nu säger) kom ihåg det, gott folk! Godnatt!
